Tompa Racing sammanfattar säsongen 2008

Inför säsongen 2008 var planen att fortsätta i serien PRO Superbike, men då jakten på sponsorer inte gick hand i hand med den planen ändrades upplägget i sista stund.

Vi valde istället att satsa på Scandinavian Open med slutmålet att nå en topp 3 placering. Men det verkliga målet var att kvala in till UEM finalen på Spanska Albacete. Anledningen till det var inte bara själva meriten utan också för att det för mig vore en helt ny erfarenhet att få köra på en bana utanför Skandinavien.

Då SO endast innehöll fyra deltävlingar förstod jag att det inte skulle räcka för att hålla tempot uppe. Därav valde jag även att köra vissa deltävlingar Superbike Challange.

Försäsongen blev som vanligt för mig på Svensk mark. Och som vanligt blev det också si och så med vädret. Första dagen nere på Anderstorp var det snö på morgonen till exempel! J

2½ dags försäsong på den nya cykeln hann det bli innan det var dags för premiärtävlingen nere på Anderstorp. På tok för lite egentligen men jag var inte speciellt uppjagad för det eftersom tävlingen  inte ingick i SO och framför allt för att cykeln kändes så jäkla rätt redan på det första passet!

Och mycket riktigt så blev SM helgen nere på Anderstorp en riktig höjdare för min del. Efter att ha kvalat in i första startled, 3:a, vilket var hela 20 placeringar bättre än samma deltävling förra året, så väcktes ett härligt självförtroende inom mig som kanske saknades lite under 2007.

Racet blev också det bra trots att jag tappade ner till en 5:e plats innan mållinjen skulle korsas. Satte personbästa med hela 3sekunder och bästa tid noterades till 1.35.2 vilket är en oförskämt bra tid med tanke på min korta tid i sadeln på nya cykeln.

Glad i hågen tog vi oss an Linköping som var nästa SM deltävling. Den helgen var det dubbelrace och dag nr.1 gick över all förväntan! Jag tog pole position med tiden 56.7 vilket var nära en sekund till 2:an. Racet gick även det som på räls och jag vann det till slut med hela 14 sekunders marginal!

Glädjeruset fann inga gränser då jag tagit min första pole och även min första seger i klassen Superbike!

Helnöjd med dag nr.1 alltså men lika snabbt kom bakslaget. Dag nummer två började nämligen på värsta tänkbara vis. Under det första kvalet så missade jag nedväxlingen in i torparn och försökte kompensera det med mer frambroms vilket resulterade i ett framhjulssläpp i relativt hög fart. Cykeln blev riktigt ledsen och vi var därför tvungna att ställa in race nr.2 L


En bild som avspeglar himmel och helvete rätt bra! JL

Mycket dystert och inte minst ett hårt slag för plånboken. Tack och lov så stod mina sponsorer upp och jag fick ihop cykeln med nöd och näppe så sent som dagen innan resan mot premiärracet i SO skulle gå av stapeln på den Finska banan Alastaro.

Väl där tog jag det lite försiktigt de första träningspassen då cykeln varit helt nedskruvad. Jag hade inte ens hunnit få lack på kåporna så cykeln såg verkligen ut som om den kom från andra världskriget… Inget jag storttrivs med men jag fick i alla fall vara med…

Helgen i helhet gick väl sådär, nog visste vi om att det skulle bli riktigt tufft då de inhemska förarna kör som gudar allesammans på hemmaplan men att inte kvala  bättre än 16:e man var långt ifrån vad jag hade hoppats på.
Racet skulle visa sig gå i blött före vilket gynnade oss Svenskar överlag och jag körde upp mig till som bäst en 8:e plats. När det återstod ca.3½ varv hörde jag hur en motorcykel kasade mot asfalten bakom mig och jag vet att jag hann tänka hoppas den missar mig? Men det gjorde den inte utan slog undan hjulen för mig och kraschen var ett faktum L

Väl i sandfållan kunde jag konstatera att det var min Svenska förarkollega Petjo som inte lyckats hålla sig på hjulen. Han var mycket skamsen och sa något i stil med – Fan Tompa, det här var ju inte vad du behövde…

Det hade han alldeles rätt i J

Nåväl vi bet ihop och som tur var så blev det inte så dyra reparationer denna gång.

Efter Finland styrde vi racebussen vidare till vårt andra grannland, Norge, för att köra nästa SO tävling på Våler banan. Denna tävling var det ett helt gäng Pro Superbike förare på plats då de skulle köra sitt race där med STCC bara någon vecka senare. Dessutom var det lite inhemska förare med som är riktigt vassa och normalt kör Tyska IDM serien. Så att det skulle bli tufft att nå framskjutna placeringar behövde man inte vara raketforskare för att förstå. Själv hade jag tyvärr inte någon lysande helg bakom styret. Kvalade inte bättre än 12:a vilket var en stor besvikelse även om jag inte ville göra sken av det utåt.

Av facit att döma brukar jag vara ”racestark” och hade väl hopp om att kunna köra upp mig under racet. Så blev också fallet och jag slutade till sluta av med på en fin 6:e plats. Hyfsat nöjd var jag tvungen att vara men det kändes ändå tungt då jag hade hela 3 förare före mig i kvalificeringen till UEM och med nollan i protokollet från Finland i bagaget och bara två race kvar så var det inte snytet ur näsan att nå årets stora mål, Albacete.

Efter lite välbehövlig (för plånboken) sommarvila var det sedan dags för den sammanslagna SM och SO helgen på Karlskoga. Jag skulle ljuga om jag sa att Gelleråsen var en favoritbana att köra men jag brukar i alla fall göra bra resultat där, så inför helgen hade jag högt ställda förväntningar på mig själv.

Ut och laddade på för allt vad jag ägde under kvalen vilket räckte till en 5:e plats. Inte helt nöjd men det var långt fram till de snabbaste och det var inte så mycket att göra.

Racet blev till det bättre (dock inte rent varvtidsmässigt) då jag kom i mål på en fin 4:e plats. Denna gång hade jag bara en UEM deltagare framför mig och jag tog därför värdefulla poäng med mig hem!

Inför SO och SM finalhelgen på Falkenberg hade jag faktiskt en teoretisk möjlighet att stå som slutsegrare och därmed Skandinavisk mästare. Men det var bara i teorin, det var för många saker som var tvunget att gå min väg för att det skulle sluta så bra så ett mer realistiskt mål sattes upp, att sluta på pallen!

Om jag skrev att Karlskoga är en bana som brukar bringa tur så är Falkenberg raka motsatsen och det håller tyvärr i sig. Jag har varit på banan två gånger tidigare totalt allt som allt. Första gången gick för visso bra då jag slutade tvåa i rookie 600 efter det som kanske har varit mitt hittills roligaste race då jag fightades med Pär Björk hela loppet igenom. Men förra året när jag var där med PRO Superbike kom jag endast 7 varv på tidsträningen innan växellådan gick sönder så drastiskt att det blev hål i motorblocket. Det var färdigkört med andra ord.

Men bekymmer som att en växellåda rasar skulle visa sig vara lindrigt i jämförelse, för i år hände nog det absolut värsta tänkbara MIN HOJ BLEV STULEN!!!

Helt sjukt men dessvärre sant då min, Mackes och Niklas Sjöstrands motorcyklar blev stulna natten mellan fredag och lördag. Det var med stor förvåning jag blev väckt av att Macke knackade på rutan och sa
- Någon måste skämta med oss!? Boxen är tom!?

Historien därefter fram till idag är väldigt lång och inte mindre märklig. Men för att sammanfatta det hela väldigt kort så har våra motorcyklar kommit fram efter ett digert detektivarbete (som tyvärr inte den Svenska ordningsmakten kan slå sig för bröstet för) och många frivilliga själar som ställt upp till max och nu alltså lyckats återförena cyklarna till deras riktiga ägare.
 Vill passa på att rikta ett stort och hjärtligt tack till ALLA er som på ett eller annat vis hjälp oss med detta. Utan er hade min RR karriär varit över, så tusen tack!

För att återkomma till det sportsliga på Falkenberg så kan jag bara säga en sak, det vi har i Road Racing depån är något unikt och något vi ska vara stolta över. Vi kan vara värsta konkurrenterna på banan men i depån är vi som en enda stor familj som hjälper varandra med allt. Det har jag fått bevisat för mig nu inte minst!

Till att börja med har jag Peter och sonen Jimmi Lindén att tacka. Så snart det var klart att cyklarna var borta kom Peter förbi och erbjöd sig att låna ut Jimmis reservhoj så jag kunde delta i tävlingen och på så vis även få möjligheten att kvala in till UEM och även skrapa ihop värdefulla poäng till SO-sammandraget.

Efter modigt övervägande kunde jag inte motstå frestelsen. Jag missade tyvärr det första kvalet och fick därför köra det andra kvalet som det första passet på den nylånade cykeln. Det ska tilläggas att trots att vi kör till synes likadana cyklar så är det hästlängder från hur de upplevs bakom styret. Men jag är rätt fogbar som förare och lärde mig hantera cykeln skapligt snabbt, så skapligt att jag kvalade in på en 12:e plats på tiden 46.7. Inte så illa för att vara första passet på hojen tyckte jag själv då…

Racet blev inte någon större dramatik för min del. Jag ville såklart inte ge mig in i några onödiga fighter utan hade mest koll på vilka jag var tvungen att hålla bakom mig för att biljetten till Albacete skulle bli min. Jag körde iaf. Upp mig till en 10:e plats och kunde därmed konstatera att jag bärgade hem en 4:e i alla tre mästerskap, Scandinavian Open, Superbike Challange och inte minst UEM Cup vilket gav mig möjligheten att få åka med ner till Albacete!

Klart som attan att jag är besviken då jag inte fick möjligheten att göra mig själv rättvisa under finalhelgen men samtidigt så inbringade jag säsongens stora mål att få biljetten till Europafinalen i Spanien.

Efter denna helg har jag dag som natt suttit timtals i telefon, med sponsorer, kompisar och alla möjliga personer. Det var många saker som skulle lösas kort o gott… Eftersom hojen var spårlöst borta så var jag tvungen att låna en hoj om jag skulle köra de två återstående tävlingarna för året, PRO Superbike finalen på Mantorp och UEM finalen på Albacete.

Peter och Jimmi sa direkt att det inte var några som helst problem att låna deras bike till dessa tävlingar. Men inom mig var inte valet lika självklart, jag låg redan en hoj back och skulle jag då skrota en lånad så skulle det verkligen bli tufft att ro det hela i land.

Planen blev att köra Mantorp Finalen till att börja med då den var viktig rent sponsormässigt. Om jag tyckte det fungerade tillräckligt bra på banan och att ekonomin höll ihop så skulle jag även åka med till Spanien.

Tävlingshelgen på Mantorp var svår för min del. Jag kom inte alls lika bra överens med hojen på Mantorp som jag gjorde på Falkenberg. På något vis körde jag med alldeles för mycket marginal för att inte riskera att gå omkull. Körde för första gången i år långsammare än tidigare och det en hel sekund! Nej det blev helt enkelt inte något bra rent sportsligt. Däremot gick det väldigt bra med allt annat denna helg. Hade ett stort gäng sponsorer på plats bl.a. MAC Serien som varit en av mina allra trognaste sponsorer sedan debuten 2006 men som aldrig tidigare varit på plats. Strålande väder och körning på hemmaplan gav fin respons både på plats men även i media! J

 

Albacete då? Då Mantorpsracet inte var någon höjdare rent sportsligt valde jag att stå över denna resa. Det var ett beslut som satt mycket långt inne då jag samtidigt insåg vad jag tackade nej till. Men att åka ner och möta de allra bästa i Europa på en lånad cykel och tom plånbok uppe på det gjorde att mitt sunda förnuft sa nej. Surt sa räven…

Nu vill jag passa på att rikta ett stort tack till följande personer som alla har sin del i årets framgångar,
Gustav, Emma, Göran, Maria, Anders, Ola och Cool Rille för ert stöd under året, utan er hade det varit praktiskt omöjligt att genomföra säsongen!

Peter och Jimmi Lindén för ert enormt generösa sätt att behandla mig men även andra i depån! Ni är verkligen förebilder för oss alla! Roligt att ni fick utmärkelsen i samband med prisutdelningen i Karlskoga, den var ni mer än väl värda!

Och sist men absolut inte minst alla sponsorer som rent ekonomiskt ser till att jag får hålla hjulen i snurr!

Tusen tack för i år till Er alla!

2009? Väldigt oklart i dagsläget. Men en sak är säker, jag vill köra och nu när cykeln är tillbaka så ser det betydligt ljusare ut! Men de två månader av engagemang för att få tillbaka min pärla har stulit all tid från sponsorjakten till 2009 års satsning. Det gör att jag ligger två månader efter i min planering…

 

God Jul och Gott Nytt Racingår!
Tomas "Tompa" Johanson

Tillbaka till start>>