Allting började så trevligt med att jag helgen till ära fick med mig min pappa (Göran) och min storasyster Maria till banan som fullgoda ersättare för Emma och Gurra som inte hade möjlighet att följa med denna helg. Vi rullade ner till Falkenberg torsdag kväll. På vägen ner blev vi erbjudna att hyra in oss i en depåbox. En möjlighet som jag naturligtvis inte ville tacka nej till!

När vi kom fram till banan så lastades bilen ur och vi kröp till kojs relativt tidigt för att orka upp i ottan dagen därpå.
Fredagen innehöll två stycken viktiga träningspass för mig. Eftersom jag endast kört på banan en gång tidigare, det under debutsäsong 2006. Då gick det bra men jag kände mig klart distanserad på förhand då många av helgens startande har detta som hemmabana och/eller har kört där många gånger mer än mig.

Fredagens träningspass gick väl sådär skapligt. Det var kallt under första passet vilket resulterade i ett harmlöst framhjulssläpp på banans långsammaste parti. Både cykel och jag klarade oss i princip helt oskadda tack å lov! Efter lite sanering av sand innanför alla kåpor var jag åter ute på banan andra passet. Tiderna var inte så mycket att skryta med men med förutsättningarna som rådde så kändes det ändå hoppfullt tyckte jag.

Men så kom natten som jag skulle vilja kunna vrida tillbaka uret till för att ändra på framtiden. Nämligen så tog sig vad vi tror tre personer in i vår depåbox under tidig lördagsmorgon och helt fräckt tog av däckvärmarna, ställde ner cyklarna från depåstöden och rullade ut cyklarna från området. Allt detta under tiden vi bara några meter därifrån låg och sov i våra husbilar.

Macke, som också blev drabbad, väckte oss genom att knacka på rutan och fälla kommentaren
- Jag hoppas någon skojar med oss.

Vadå, tänkte jag när han vidare fyller i med att säga
- Våra hojar är borta från boxen!

Nej det är inte sant tänkte jag! Måste vara någon med sjukt dålig humor som ville spela oss ett spratt? Men inte cyklarna visade sig vara spårlöst borta.
Polisen kom till plats och gjorde vissa åtgärder för att säkra spår efter förövarna. Vi vet ännu inte vad det givit, bara hålla tummarna!

Vid det här laget var man rätt omtumlad och känslorna visste vare sig ut eller in hur de skulle yttra sig. I samma veva kommer killen som räddade min helg förbi, han heter Peter Lindén och är en sann veteran i roadracingkretsar med ett otroligt stort hjärta.
 Familjen Lindén har kört för Honda i alla år (mig veterligen?) och hade med sig en reservhoj av samma sort som jag har/hade. Den erbjöd sig Peter att låna ut till mig med motivering som följer:

-          Det är på banan vi ska göra upp, inte i depån!

Självklart blev jag otroligt glad över detta men samtidigt lite bekymrad. Vetskapen om att först ha blivit av med min hoj vilket i sig är ett stort minus på kontot. Skulle jag sedan krascha sönder en lånad cykel så ska den naturligtvis lagas och då kan jag inte välja att vänta med det…

Beslutsångest! Den ekonomiska frågan skulle vägas mot möjligheterna till en framskjuten slutplacering i både Superbike Challange, Scandinavian Open och inte minst UEM Cupen där de fyra första får möjlighet till en finalplats senare i oktober på Spanska banan Albacete.

Jag tog chansen och lånade cykeln. Jag hade missat första kvalet och fick därmed bara chansen att göra resultat under det andra kvalet. Utan att röra en endaste skruv på fjädringen körde jag ut. Och vad ska man säga, även om hojarna är lika så var de helt olika i sina karaktärer att köra. Men allt eftersom så började jag hitta till rätta och jag kom ner på en bästa tid 46.7sek. vilket räckte till en 12:e plats.

Inte var jag nöjd, men samtidigt så kunde jag inte förvänta mig så mycket bättre med tanke på omständigheterna, ny cykel och en bana som jag inte kört vare sig mycket eller på länge i kombination med ett omskakat känsloläge inombords.

Snacket i depån var i princip uteslutande om stölden såklart och det var inte helt lätt att ladda inför söndagens race.

Söndag RACE!
Från min startruta 12 lyckades jag ta någon placering in i första böj. Jag försökte hänga på framförvarande utan att för den skull ta några onödiga risker. Mitt mål var att komma i mål kort o gott. Nåväl racets dryga 20 varv löpte utan vidare spänning för min del, jag blev omkörd av någon och körde själv om någon. Och när målflaggan korsades gjorde jag det som nummer 10.

10:e plats med dessa förutsättningar får väl ändå anses vara helt okej. Jag sänkte mitt pers med 1,5sekunder och bästa tid noterades till 46.2sek.  Detta gör att jag i den totala sammanställningen slutar på en 4:e plats i både Superbike Challande och Scandinavian Open 2008! Det är jag helt klart nöjd med då jag inte ens kört alla race!

Målet med årets säsong var att kvala in till europafinalen i superstock 1000 vilket man gör upp till fjärde plats. Så det målet infriades! Nu återstår det att se om jag kommer iväg. Allt hänger på om min bike kommer tillbaka… och i så fall vilket skick?

Se den totala slutställningen här,
http://www.karlskogamotorstadion.com/sosidor/so2008/totalresultat/points/nordicsb.htm

Mer information kommer dels om hur vida det blir körning under STCC finalen på Mantorp men även ang. Europafinalen.

Tack för nu!
//Tompa

Tillbaka till start>>