Stockholm 2008-08-25

Allt drog igång under torsdag eftermiddag förra veckan då vi (Emma, Gurra och jag) drog oss mot Vålerbanan i Norge. På programmet stod det träning fredag, kval lördag och race på söndagen.

Härligt att äntligen få komma till banan och tävla igen efter ett alldeles för långt uppehåll… Ja uppehållet som varit för min del vet alla beror på den ekonomiska situationen, tyvärr har det även haft inverkan på mitt självförtroende. Tankarna fanns att ställa in denna tävling då det var många erkänt duktiga förare till start och jag insåg att det skulle bli tufft att ens ta poäng (vilket man får upp till 15:e plats). Men min tävlingsinstinkt tog över hand tack och lov o vi tog oss till Norge med målet att ta poäng och sätta personbästa på banan.

Vädret var för en gångs skull riktigt bra hela helgen och det var såldes torrt och bra förhållanden i dagarna tre. Fredagens träning gick bra även om det gick lite för långsamt för att jag skulle vara helt nöjd. Men vi justerade lite och när lördag morgon kom kändes det ändå hoppfullt inför kvalet.

Första kvalet blev dock inte vad jag hade hoppats på, körning kändes stel och kantig. Analysen efteråt var att jag ville för mycket och tog helt enkelt i för mycket till bekostnad av körkänsla och rytm i själva körningen. Hmm… Till andra kvalet lät vi samma däck sitta kvar då jag trodde det skulle gå att köra lite fortare bara jag hittade tillbaka till mitt gamla jag bakom styret.

Sagt och gjort, andra kvalet blev betydligt bättre och jag sänkte mig och mitt personbästa med drygt en halv sekund! Jag spräckte minutvallen som alla pratar om, bästa tid blev 59,7sek. Detta räckte dock inte längre än till en 12:e startplats. Men en poängplats kändes absolut inom räckhåll såklart!

Under lördagskvällen blev det lite ”mysmeck” då mina nylackerade och mycket fina kåpor skulle passas in. Vill passa på att tacka grabbarna på Märsta Bilriktning för ett kanonjobb i vanlig ordning med mina kåpor!
Sedan kom grillen fram och dukades upp ett långbord i depågatan med övriga Svenskar som var på plats. Mycket trevligt och klockan han bli nästan midnatt innan lampan släcktes.

Söndag  morgon, upp med tuppen då vi skulle köra warm up först av alla. Det var dimmigt rejält så det blev ett ganska lugnt och behagligt tempo. Allt kändes bra och nu skruvades förväntningarna upp i samma takt som nervositeten. Det var länge sedan jag var så nervös som jag var inför denna start, varför vet jag inte men kanske var det för att det var så länge sedan jag tävlade?

Race!
Så var det dags, min 12:e kvaltid gjorde att jag fick innerspår in i första böj. Ni som vet hur Vålerbanan ser ut vet att den sedan övergår till en lika tvär höger. Mmm… visste inte riktigt om det var bra eller dåligt men att det skulle bli trångt förstod alla. Och mycket riktigt när lamporna slockna och racet var igång så blev det toktjockt in i första böj. Jag såg både fotpinnar och sadelgummin ryka dock klarade sig alla mirakulöst genom första böj utan att krascha. Jag gjorde åter en bra start men blev lite trängt i all tumult, men jag bibehöll min 12:e plats vid första passeringen. Nu var jag fast besluten om att jag inte skulle vika en millimeter till bakomvarande, nej nu skulle jag i stället ta placeringar framåt. Och visst rullade det på även om det tog lite lång tid att ta sig förbi vissa men till slut hade jag en fight med en norrman som liksom jag inte ville vika ner sig.  Han fick dock ge sig till slut och jag var förbi!
J

Tyvärr hade gänget framför ryckt till sig en stor lucka så nu handlade det egentligen bara om att inte släppa förbi någon bakifrån de resterande 6-7 varven. Den planen höll och jag lyckades till och med att rycka till mig några sekunders lucka.

I det här skedet låg jag 7-8 någonting vilket jag var väldigt nöjd med utifrån hur helgen och inte minst loppet avlöpt. Men till min fördel så var det två stycken framför mig som körde över sina begränsningar och gick i backen vilket gjorde att jag kunde segla i mål som 6:a!!!

Heeelt sjukt! Från att fundera på att ställa in med anledning av den tuffa konkurrensen till att passera målflaggan som nummer 6, det kändes nästan overkligt! J
Pers blev det också, bästa notering blev 59,5sek vilket är helt okej med tanke på hur lite jag faktiskt kört i år.

Hela teamet var såklart väldigt glada och det var stora leende på både Emma o Gurra när jag kom in i depån!
Vi packade senare ihop och rullade hemåt igen och visst gick det lite lättare att åka hem med 10 friska poäng i bagaget!

Detta har jag nämnt förut men det kan inte nog poängteras, för att nå framgång som denna krävs ett väl fungerande team. Det har jag i form av Gurra och Emma som i vanlig ordning gör ett superjobb för att jag ska prestera där ute på banan! TUSEN TACK MINA GULDKLIMPAR! J

Nu har vi ångan uppe och nästa race är redan om knappa två veckor 6-7 september, då är det en kombinerad SO och SM deltävling på Karlskoga. Det ser vi fram emot!

Inom kort kommer det att läggas upp bilder under fliken bilder på startsidan...

 

Tack för nu!
/Tompa

Tillbaka till start>>