2008-06-01 Sviestad

Teamet landade på banan under torsdags kvällen. Vi dukade upp och allt kändes riktigt bra inför de tre kommande dagarna på Sviestad i Linköpings utkant.

Fredagen blev en dag med mycket testande. Vi drevade om, körde med olika däck och försökte allmänt komma upp i tempo. När fredagens körningar var till ända så kändes allt riktigt bra. Hade väl inte kört några fantomtider men o andra sidan inte laddat för det heller. Trotts detta var det många som sa att jag var en av de absolut snabbaste runt banan, något som naturligtvis gav råg i ryggen!

Lördag innehållande 2 kval och race,
Som ni kunnat läsa tidigare var denna helg lite speciell i sitt upplägg då det skulle köras två deltävlingar, kval och race både lördag och söndag alltså. Kul upplägg med massor av körning!
Som sagt dags för lördagens kval, nu skulle jag få det på papper om jag verkligen var en av de snabbaste som dom sa efter fredagens träning.
Visst var det så, efter första kvalet hade jag satt den fjärde snabbaste tiden! Det var jag absolut nöjd med rent placeringsmässigt men jag kände att jag hade mycket mer att ge.

Till det andra kvalet åkte jag ut på samma däck till en början för att komma upp i tempo. Efter 5-6 varv åkte jag sedan in i bandepån där Gurra monterade på ett nytt bakdäck (OBS inget kvaldäck utan ett vanligt däck som senare skulle användas på racet), ut igen och nu skulle det laddas på för fullt.
Kom ut perfekt och fick ett fritt varv direkt vilket naturligvis var uträknat. Nu skulle jag bara köra 3-4 varv för att sätta en bra tid och sedan spara däcket till racet.
Det nya däcket gjorde susen och jag kände att jag hade ett snabbt varv på gång trotts några småmissar. Ut på det andra flygande varvet, nu skulle jag bara ta bort de där småmissarna så skulle det nog räcka långt tänkte jag. Tyvärr slutade den planen redan efter första kurvkombinationen då ett förargligt tvåhjulssläpp gjorde att årets första vurpa var ett faktum.
L

När jag stod där i vid sidan av banan och väntade på att få åka in med skamkärran hörde jag speaker rabbla tiderna, först ville jag inte tro vad jag hörde men när jag väl kom in i depån fick jag det bekräftat, jag hade satt snabbaste varv med tiden 56,731 vilket bara är 2 tiondelar från banrekordet! Helt plötsligt gjorde inte vurpan så ont! J

Problem, cykeln hade tagit en del stryk och eftersom racet skulle köras bara några timmar senare blev det lite lätt stressat att få ihop cykeln i tid. Tack vare supermecken Gurra och hans flinka fingrar i kombination med att storebror Ola i illfart skruvade loss de delarna vi behövde från en ny cykel i Motorbolagets butik lyckades vi med nöd och näppe få ihop cykeln i tid. Jag hann t.o.m. ta en kort stund för mig själv och andas ut och lägga om fokus till race innan det var dags att ge sig ut. Vill passa på att rikta ett stort tack till alla som hjälpe mig att få ihop cykeln!

Så var det då dags för race, gissa om jag var taggad! J
Lamporna tändes och släcktes väldigt snabbt, blev därför lite tagen på sängen och kände mig sen iväg. Mats som stod som tvåa var mycket kvickare iväg och var först in i första böj. Men jag bet tag i hans bakskärm och hängde med bra hela vägen upp till långrakan. Hade planen klar för mig, det var bara att försöka komma om så tidigt som möjligt. Nämligen är Sviestad banan relativt smal och väldigt svår att köra om på om man är jämnsnabba. Så redan vid första hårda inbromsningen tog jag kommandot och körde om. Nu var det bara full gas som gällde.

Mats och jag ryckte direkt ifrån övriga fältet och fighten om förstaplatsen stod utan tvivel mellan oss. Men så visade det sig att Mats gjort tjuvstart vilket bestraffas med 20 sekunders tillägg. Eftersom man inte är helt klartänkt på något annat än nästa böj mitt uppe i ett race visste jag inte om jag sätt rätt. Det var bara att gasa vidare. Mats höll jämna steg men var aldrig uppe och visade sig vid min sida så jag kände mig faktiskt aldrig riktigt hotad. Med 4-5 varv kvar gjorde Mats ett misstag, han bromsade på sig på samma ställe som jag under det första varvet körde om honom, som följd av detta blev han tvungen att köra igenom sandfållan vilket gjorde att han tappade dyrbara meter på mig. Vid nästa passage på start o målrakan fick jag upp att jag hade 6 sekunder till bakomvarande. Återigen vågade jag inte riktigt lita på vad jag såg… först efter att jag slagit en flukt över axeln och konstaterat att jag inte hade någon bakom mig så kände jag att jag hade segern som i en liten ask!

Nu var det bara hålla ett stabilt och jämt tempo in i mål så skulle det gå vägen. Och visst höll det hela vägen, jag tog min första seger i superbikeklassen!!!
Lyckan var total! Tänk att få vinna inför all hemmapublik i form av släkt och vänner, det var nästan ofattbart! Med ett leende från öra till öra togs jag emot av alla inne i depån, heeelt sjuuukt roligt!
J

Det kändes så jäkla skönt att få bevisa (inte minst för mig själv) att jag fortfarande utvecklas och när allting stämmer är med där uppe i toppen. Vinstmarginalen blev till slut hela 14 sekunder (eftersom Mats fick sitt tidstillägg för tjuvstart på 20 sekunder och slutade inte bättre än 7:a).

Kvällen avslutades hemma i föräldrahemmet med god mat. Själv gick jag o knoppade relativt tidigt eftersom det på söndag morgon åter var dags för kval. Tack mamma och pappa för all god mat och inte minst gästfriheten!

Söndag kval och… inget race L
Det föll sig naturligt att jag var taggad att försöka göra om bedriften under söndagen. Gurra och jag var på plats och gjorde oss redo för ytterligare ett kval (Emma tog lite sovmorgon efter en lite halvsen natt på altanen hemma i Mantorp…)

Jag rullade ut på samma däck som jag körde racet med dagen innan och tänkte att bara det räcker till första startled så är jag nöjd med det och sätter inte på något nytt däck förens till racet. Men jag kom bara 5 varv innan olyckan åter grinade mig i ansiktet. På ett av de snabbaste partierna på banan (ingången i torparn) fick jag ett framhjulssläpp och damma i backen med dunder o brak. Själv klarade jag mig oskadd men hojen blev rejält illa tilltygad. Så illa att det inte fanns en sportmössa att få den startklar till racet. Som sagt upp som en sol ned som en pankaka. Gurra och jag skruvade isär cykeln för att inventera vad som gått sönder och som sagt det blev allt för mycket… Mycket dystert och j-vligt tråkigt att inte få vara med i det avslutande racet. Vill passa på att gratta Tobbe till en välförtjänt seger i detta lopp!

Har ännu inte hunnit/vågat sammanställa kostnaden för att återställa cykeln, men en sak är säker trotts nudlar och mycket vilja kommer bli svårt att få ihop ekonomin redan till nästa tänkta start som är i Finland om en månad. Känner du att du har alldeles för mycket pengar och vill dela med dig av dem till mig är det bara att sätta in dem på BG.5781-4121 J

 

Tre saker jag tar med mig från helgen,

1. Självklart min första seger i som A-förare och det i Superbike klassen!

2. Nytt pers som lyder 56,731 (vilket endast är 2 tiondelar från banrekordet, samt att det är den tredje snabbaste tiden som uppmätts sedan banan byggdes om).

3. Det är för j-lva dyrt med motorsport…

Slutligen vill jag rikta ett stort tack alla som kom till banan och hejade fram mig! Vill även passa på att be om ursäkt till alla ni som kom ut på söndagen för att se mig köra (Gert G m.fl.) men som alltså inte fick det… Sorry... Hoppas ni får en ny chans under STCC finalen i höst!

Tack för nu!
//Tompa

PS: Ett gäng med bilder kommer läggas upp från helgen under fliken bilder på första sidan inom kort.

Tillbaka till start>>