ERF på Gelleråsen 21/7 -07

ERF eller Endurance Racing For Fun som det egentligen heter är ett så kallat långlopp där det gäller att köra så många varv som möjligt under 6 timmar.

Cool Rille ringde mig under onsdagen och frågade om jag ville ingå i Jimmi och hans nybildade team för att ställa upp i denna för mig nya tävlingsform.

Svaret kom spontant och utan eftertanke, JA såklart jag vill!

Perfekt tillfälle för mig att få många varv i kroppen på Gelleråsen som är nästa bana vi ska köra med Pro Superbike om en knapp månad.

 

Planerna började smidas omgående då det var knappt med tid för förberedelser.

Jag själv har som sagt var aldrig tävlat i någon form av långlopp så det blev en och annan aha-upplevelse när man började titta i reglementen och annat.

En massa teampersonal krävs, däck, tankstation osv. osv…

Som tur var hade både Jimmi och Rille viss erfarenhet sedan tidigare och bitarna föll på plats när vi under fredagskvällen möttes upp vid banan.

Alla tre var fast beslutna om att vi skulle ta med oss en pokal hem, gärna den som är kantad av guld!

Det visste vi skulle bli svårt då hojen vi körde på inte var anpassad för denna typ av lopp. En riktig endurance cykel har större bensintank, snabbtankningsannordning och inte minst bättre lösning för att kunna skifta fram och bakdäck snabbt och smidigt.

Det som talade för oss var att alla tre kör Honda även annars och ungefär lika snabbt. Vi hoppades helt enkelt på att vi skulle kunna hålla ett högre tempo på banan än konkurrenterna och på så vis kunna kompensera den tid vi tappar i depån.

 

Kval och Race!

Morgonen började med kval. Målet var att ta pole position och visst lyckades vi med det! Rille satte den snabbaste tiden, detta trots att han innan beklagat sig över att Jimmi´s cykel var raceväxlad och Rille var sedan tidigare van vid så kallad gatväxling. Kanonstart på dagen blev det i alla fall och humöret var på topp!

Till vår hjälp i depån hade vi Jimmi´s lillebror Jerry och en polare till dem som hette Jocke! TUSEN TACK FÖR ETT SUPERJOBB GRABBAR!!!

 

Nåväl nu var det dags för start, upplägget var att Jimpan skulle köra första etappen sedan skulle jag ge mig ut och sist Cool Rille. Sedan rullade vi på i den ordningen.

Vi bedömde att vi skulle kunna hålla oss ute i ca 45-50 min på en tank och i samband med tankningarna bytte vi förare. Efter ungefär halva racet var planen att vi skulle sätta på nya friska däck.

Starten gick och Jimmi fick till en början inte igång cykeln, tillslut kom den igång och han kom iväg nästan sist… Surt, men vadå tänkte vi i depån, det är ju 6 timmars race kvar! Det tänkte dock inte Jimmi som drog upp ett ursinnigt tempo. Han var helt klart snabbast på banan och efter ett tiotal varv satte han det som skulle bli loppets snabbaste varv med tiden 1.07.7 vilket är en mycket bra tid även mätt i sprint-race sammanhang!

Jimmi tog oss ända upp i ledning innan det var dags för första tankstoppet.

Jag tog vid och kom då ut som nummer åtta. Kämpade på och tog hela tiden ikapp på ledaren i racet. Men efter bara några varv fick jag svartflagg, varför? Det visade sig att vi vid tankningen spillt lite bensin och det bestraffas med 2 minuters stop and go. Suck… Efter ca 45 minuters körning blinkade soppalampan och det var dags för mig att gå in i depån.

Rille gick ut och allt flöt på finfint. Han tog oss upp till en fin tredjeplats och vi var åter på pallplats, vilket var vårt mål!

Allt rullade sedan på enligt plan och med ca.1 timme kvar låg vi på en 2: a plats. Men när det var ca 50 minuter kvar att köra och vårt sista stopp skulle göras, så lyckades vi åter att spilla några ynka droppar soppa, detta missade inte domaren som hade hökögon, och vi fick ytterliggare ett stop and go straff. Suck… Skulle vårt försprång till trean räcka?

Jimmi kom lyckligtvis ut före trean och byggde snabbt upp en lucka på dryga varvet.

Nu kom nästa orosmoment, skulle bensinen räcka ända in i mål? Enligt min beräkning skulle det vara cool-lugnt men övriga grabbar i teamet var mer nervösa och det smittade även mig till viss del… Men hur jag än räknade så fick jag ihop det med god marginal… Men vi signalerade ändå till Jimmi att han skulle dra ner på tempot och på så vis spara bränsle och samtidigt säkra vår andraplats!

Han anammade kommandot och slog av några sekunder per varv, vilket kändes tryggt när man stod bredvid och tittade på!

Målflaggan kom ut och vi passerade som nummer två!!! Jippey!!!


Hela teamet har kämpat i sex timmar, vi nådde inte till första platsen men vi är ändå riktigt nöjda med vår insats. Och vad hade hänt om vi inte fått våra två stop and go? Vinnaren hade endast fyra varv marginal i mål…

Aja som sagt vi är nöjda med insatsen och vi fick ut det vi ville av tävlingen, nämligen mycket körning och en kanonrolig dag på racebanan!

 

Jag vill passa på att tacka hela familjen Linden som verkligen engagerar sig och hjälpte till på alla sätt o vis, mat, coaching, meckhjälp och så självklart ett glatt humör!

Tack för en kanonhelg på banan!

 

//Tomas

 

Tillbaka till start>>