Knutstorp 2006-08-13

SM i roadracing på Knutstorp

 

Jaha nyss hemkommen från en minst sagt omtumlande helg, men jag vill börja berätta historian redan från fredagen den 4:e Aug. Emma och jag packade bussen den dagen för att åka ner till Mantorp och vara med när min sponsor Taxi Mantorp firade 25 års jubileum. Det var en lyckad tillställning med många besökare och leverantörer som Lennart använt under sina år i branschen. En del nya kontakter lyckades jag knyta och med lite tur kanske jag kan få hjälp från fler håll till nästa säsong!?

Om inte annat så har jag representerat ert företag för frågvisa besökare som naturligtvis tyckte detta var ett uppiggande inslag i tillställningen. Fick även demonstrera lite fram och bakhjuls åkning! ;)

 

Efter detta hade jag lovat min käresta att det skulle bli lite semester innan tävlingen på Knutstorp. Under den två veckor ”långa” semestern var alla tre helger bokade för min racing så lite avkoppling i Tylösand skulle smaka gott på vägen ner. Vi var där och kopplade av i drygt tre dagar sedan var det dags att röra sig mot Knutstorp för stundande tävling.

 

Väl på plats i Knutstorp möttes man av röriga tältbyggare till höger och vänster då de allra flesta kom under torsdags kvällen. Vi anslöt oss till denna skara och var väl i ordning lagom till mörkret kom. Tråkigt tänkte jag eftersom jag velat gå banan innan dess, jag har nämligen bara kört banan på datorn hemma ett par varv. Tur att jag gjort det i vart fall!

 

Upp fredag morgon och ut på första träningspasset, det hade inte hunnit börja regna än men det hängde i luften. Vi klarade oss från regnet detta pass vilket kändes bra eftersom det är lite lättare att reda ut om man kommer lite fel i spår valen osv.  Tiderna skämde inte för sig heller då jag körde 1,06 tider redan första passet. Det är endast två sekunder från förra årets snabbaste tid i vår klass!

Andra passet och regnet hade kommit. Nu gjorde inte det så mycket eftersom prognosen sa att det skulle regna både lördag och söndag, därmed tyckte jag att det var ett gyllene tillfälle att få träna i regn. Det var länge sedan sist. Allt gick bra och jag var bland de fem snabbaste enligt de som tittat på. Men så händer det som inte får hända, jag kraschar i utgången av en kurva. På mc-språk heter det att man highsidar. Det innebär att man får sladd på bakhjulet när man gasar på ut ur böjen, så pass mycket att det inte går att parera vilket medför att man flyger av, eller snarare rakt upp i luften och risken för brutna handleder och annat är ganska stor. Jag klarade mig tack och lov från det men cykel fick en del stryk.

Tur att man har ett extra kåpsett med + lite andra delar som gick sönder. Cykeln var startklar ganska snart och gick även igenom besiktningen samma kväll.

 

Lördag morgon och nu var det dags för det så viktiga kvalet. Det hade varit uppehåll under morgonen men det fanns gott om mörka moln som vilken sekund som helst skulle kunna börja läcka. Jag lade upp en taktik att jag skulle ge mig ut på torrdäck trotts hotet från de mörka molnen eftersom det räcker med att sätta ett snabbt varv. Jag han inte mer än ut på banan så började det små stänka. Jag körde bara ett par varv men kom aldrig upp i någon fart, sedan var jag tvungen att åka in i depån för att byta till regndäck.

Jag fick då reda på att jag hade 29:e bästa tid. Suck, typ sist… Snabbt bytte vi till regndäck och jag gav mig ut på banan igen. Jag lyckades till slut ta mig ner till en 15:e tid innan passet var slut.

15:e tid kändes som en riktig kalldusch.

Lite till skulle det nog gå att pressa sig tänkte jag inför det andra passet trotts hell regn. När väl det andra tids kvalet var igång så hann vi bara köra två varv tills en kille lyckades spilla ut olja runt i princip hela banan och kvalet flaggades av. Det var muntra miner i depån vill jag lova då det var fler än jag som tänkt sänka sina tider under detta pass men inte fick chansen.

 

Nu var det bara att börja focusera på morgondagen och racet. Jag hoppades att på regn eftersom jag vet att jag är en av de snabbaste på detta före. Och om man jämför mot torrt så är skillnaden stor hur många förare som slåss i toppen.

 

Söndag morgon och det såg ljust ut, alltså regn i luften! ;)

Körde warm up under tidig morgon och allt kändes kanon, cykeln gick fint och jag var en av de absolut snabbaste skulle det visa sig.

 

Texten nedan är laddad med mycket känslor, så jag hoppas ni har överseende om det är lite rörigt och att ordvalet kanske inte det mest lämpade?…

 

Race

Efter det totalt misslyckade kvalet skulle jag stå i femte startled och närmare bestämt på 15:e plats. Men eftersom regnet höll i så kände jag mig ändå hoppfull om att kunna ta en framskjuten placering.

Lamporna tändes och släcktes, starten har gått. Jag hittade ett fritt ytterspår i den snäva högern efter start och mål rakan som gjorde att jag tog mig upp på en sjätte sjunde plats direkt! Fortsatte att ladda på och körde om flera förare och nådde fram till en fin tredjeplacering. Det kändes nästan för bra för att vara sant! Från 15: till 3:e på några få varv! Jakten fortsatte men då kommer rödflaggan ut vilket betyder att racet avbryts och vi får gå in i depån.

Väl där möts jag av många leenden som tycker jag gjort en fantastisk prestation. Nu skulle jag få starta från första startled i omstarten. Lillebror påpekar då att transpondern missat att registrera ett varv på mig?! Va!? Utbrast jag, spring och säg till domaren direkt. Sagt och gjort, till svar fick han att de skulle ha de i bakhuvudet när ny startuppställning skulle göras.

Väntan på omstarten blev en utdragen historia men till slut fick vi åka ut på banan igen. När jag väl kom fram mot startplattan sökte jag mig fram mot första startled eftersom det var där jag skulle stå. Men där fanns ingen skyllt med mitt nummer på? Jag sträckte ut mina armar och frågade varför?? Med en ganska nonchalant blick blev jag hänvisad till sista startled av domaren? SISTA STARTLED?!?!?! Gissa om jag var förbannad… Under tiden försökte Gustav prata med funktionärerna som stod vid sidan av starten men utan respons. Det hela slutade med att han blev utvisad från depåområdet…

Efter ett warm up lap så var det dags för start återigen. Jag var så förbannad vid det här laget att jag kokade inombords, hornen hade växtvärk och fick inte längre plats innanför hjälmen!

Lamporna slocknade och starten gick. Nu fick jag innerspår och laddade på för kung och fosterland in i den så tvära högersvängen. Bromsade sent, sent, sent trodde för en stund att det skulle vara för sent när det började tränga ihop sig i böjen. Men jag lyckades på något mirakulöst vis hitta ett fritt spår och kom ut som femma!!!
Trodde inte det var möjligt att överträffa första starten men den här var minst sagt ett strå vassare. Från sista startled till 5:e plats i en kurva! Detta skulle inte vara möjligt om det hade varit torrt före… Men i regn kan tydlig allt hända!

Loppet rullar på och jag tar mig upp till en fjärde plats tätt i rygg på killen framför. Vi fightas och byter placering ett par gånger men jag får till slut ge vika i sista böj. Jag var trotts detta helt salig och hur nöjd som helst med min prestation. Starta sist och komma fyra över mållinjen kändes overkligt!

 

Men säg den lycka som varar för evigt, när det blir omstart som i detta fall lägger man på den tiden man hade i differens till kille nummer ett vid sista passeringen innan rödflaggen kom ut. Och eftersom jag fick mitt sista varv, eller rättare sagt inte fick mitt sista var registrerat så hade jag drygt ett varv i ”handikapp” när man slog ihop de båda delarna i racet. Detta medför att jag fick en total placering på en 10:e plats.

Det var för mig inte helt oväntat eftersom jag kände till denna regel och när det stod klart att jag skulle starta sist så visste jag om min distansering till de i täten.

Givetvis lämnade jag in protest och försökte få en vettig förklaring till den fatala arrangörsmiss som begåtts, men de var inte så pratsugna med mig vid detta tillfälle… Kanske föra att jag hade ”lite” mörka ögon, inte vet jag…

Flera timmar senare var prisutdelningen, då kunde jag inte låta bli längre utan gick in till huvud domaren Eva Götge. Hon var lite små stressad och ville inte prata med mig. Jag stod på mig och fick min vilja igenom (tur för henne). Upp på övervåningen in ett litet rum började hon vanka fram och tillbaka utan att säga ett knyst. Jag kunde höra hur hon fundera på hur hon skulle lägga upp en bra bortförklaring…

Efter två tre minuter säger hon:

-         Vi inser att det har begåtts ett misstag men kan inte göra något åt saken så här i efterhand. Jag önskar att jag kunde vrida tillbaka klockan…

 

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, men jag svarade något i stil med:

-         Jag förstår att ni inte kan göra något åt detta nu, det jag är förbannad över är att ni struntade i att vi upplyste er om problemet när vi väntade på att få rulla ut på banan igen efter rödflaggan. Det tyder på brist av handligs kraft. (Inombords funderade jag på om bristen berodde på ren lathet eller bristande IQ?)

 

Det fick jag inget svar på. Hon ville bara försvinna kändes det som. Jag fortsatte med att fråga hur de hade tänkt kompensera mig, jag menade på att det var ju absolut inte jag som gjort något misstag utan det var helt och hållet en arrangörsmiss. Det kunde hon heller inte svara på, ett tag trodde jag att det var SM i tysta leken inte i roadracing…
Jag fortsatte pusha med att säga att det minsta jag kan begära är väl att få tillbaka startavgiften. Då kom det ett litet, ja du kan få tillbaka 1000.- (startavgiften denna tävling var 1400.-) Jag visade en uppgiven min och då fyllde hon snabbt i att jag skulle få tillbaka de 300.- som jag betalat för protesten… Vad skulle jag säga, ett tack slank det ur mig även om det tog emot.

 

Där stod jag med mina 1300.- kr i handen och tackade… För vad då? Mina uteblivna poäng eller kanske hade jag rent av varit på pallen om allt hade gått rätt till? Med det i tankarna var dessa 1300.- inte ens ett litet plåster på såret.

 

I går skickade jag ett mail till ordförande i SVEMO gällande detta. Det ska bli spännande att se om det blir någon respons.

 

Nu jobbar jag på att förtränga detta för det är redan på torsdag dags att åka över till Norge för ytterliggare en deltävling i Scandinavian Open. Vill passa på att meddela att jag ligger två i detta mästerskap med tre deltävlingar kvar. Så nu hoppas jag på en betydligt bättre utgång av kommande helg!

Var så säker, det kommer en racerapport i början av nästa vecka! ;)

 

 

 

Återigen ett stort tack till alla er som stöttar Tompa Racing!

Denna gång vill jag sända ett speciellt tack till Märsta Bilriktning som tar hand om mina trasiga kåpor på en gång så jag får med mig dem till Norge! TACK!

 

 

Med vänliga hälsningar

Tomas Johansson

Team Tompa Racing