2009-10-01
Det är med en tår i ögat jag konstaterar att detta blir årets sista racerapport, den är förmodligen också säsongens längsta? Men jag vill få med så mycket och ändå lämnar jag massor osagt…

Ingångsvärden för finalhelgen,
Som jag nämnt tidigare hade jag egentligen ingenting att förlora denna helg. Som bäst hade jag chans att knipa en 3:e plats i privatcupen men då krävdes det att andra skulle göra misstag. Och i totala PRO Superbike sammanställningen var jag nere på 17-18 plats inför helgen så där hade jag heller inte mycket att köra för… Jag kan surt konstaterar att man inte har råd att köra omkull i två av åtta race, då blir försprånget till täten helt enkelt ointagligt.

Trotts detta hade jag ändå en stark känsla och massor med motivation till att göra ett bra race. Både för att visa min hemmapublik och mina sponsorer att jag faktiskt också kan vara med i toppen men självklart även för att jag som person alltid vill vinna!

Lagom till finalhelgen var hela teamet med på plats för första gången i år vilket både var grymt inspirerande och inte minst innebar en rad fördelar för mig som förare.  

Vi tog dagarna innan ett beslut om att denna helg testa nytt däckmärke, vi ville helt enkelt testa det märke som i princip alla andra kör med vilket är Dunlop. Inför fredagens kval monterades det på ett av den gamla sortens däck på en fälg och sedan ett för mig oprövat Dunlopdäck på den andra bakfälgen. Taktiken var att först ge sig ut på den gamla beprövade sortens däck och sätta så bra tider jag mäktade med, sedan in i depå för att svida om till Dunlop och ut och panga igen och se skillnaden.

Så var det då dags för kval, jag gav mig ut och gasade på så mycket det bara gick redan från början och lyckades då nå ner mot personbästa tider vilket var 1,18-tider. Närmare bestämt körde jag 1,18,563 som bäst innan jag åkte in i depån för att byta till Dunlopdäcken.
Efter Gurras flinka jobb så satt det nya däcket på plats och jag gav mig åter ut för att ge allt. Och vilken skillnad det var! Det tog några varv innan jag vågade lita på greppet fullt ut men allteftersom förtroendet kom gick det också fortare.  Och på mitt näst sista varv satte jag min bästa tid som löd 1,17,657. Jag kapade alltså nästan en hel sekund genom att byta däck!
J

Nu var det fler än jag som hade brottom runt Mantorp så min kvalplats visade sig bli 15:e av totalt 26 startande. Just 15:e platsen var jag väl inte så nöjd med men tiden kändes ändå okej då 1,17-tider har varit lite av en drömgräns att komma ner på tidigare.

Lördag, Så var då sista racedagen för 2009 kommen. Jag var sjukt laddad att köra och allt kändes riktigt bra, morgonens warm up gick enligt planerna och det började närma sig grid show.  Gurra fick åter visa hur snabb han är med en ”skiftnyckel i handen” då cykeln skulle kränga däck, putsa och  byta kåpor till de för helgen extra fräcka kåporna. Nämligen hade Märsta Bilriktning som lackerar åt mig lyxat till det inför finalhelgen och lackat upp ett set kåpor med metallicfärg. Det blev supersnyggt, tack Märsta Bilriktning för det! J

Som sagt, denna gång var hela teamet med så även mina småsyrror Karin och Annika som fick äran att posera framför kameralinserna tillsammans med mig och den glänsande cykeln. MEN denna gång fick vi oväntad konkurrans från nytillskottet i teamet, nämligen stal vår lilla dotter Majken showen och var den som fick absolut mest uppmärksamhet där hon satt i min famn på tanken iförd solbrillor, napp, mössa och en matchande tröja!

Ja ni kan själva se varför hon blev fotografernas nummer 1! J

Grid showen avklarad och det började närma sig race, det märkte nog alla som var i min närhet. Halvtimmen innan brukar jag inte vara så talförd och kanske var det tur det denna gång då det uppdagades att strömmen gått till mina däckvärmare ungefär samtidigt! Det var såklart inte bra och det blev ett febrilt jobb att felsöka varför strömmen gått. Det löste sig snabbt och vi hann värma på däcken ca.20 minuter till innan det var dags att rulla ut mot start.

Det sista Gurra sa till mig innan jag åkte ut var,

-          Det är lugnt Tompa, däcken har återhämtat värmen riktigt bra. Se bara till att provocera dem nu under sighting och warm up lap så är de uppe i 100% arbetstemp.

Okej tänkte jag och försökte slå undan tanken om kalla däck. Jag rullade ut på banan men redan i första böj kände jag hur framhjulet gled undan för mig på ett sätt som genast fick tillbaka tanken om kalla, hala däck. Nåja inte mycket att göra nu, det var bara att göra som Gurra sa, ladda på och försöka få upp värmen så mycket det gick.

Start, lamporna slocknade och starten gick! Jag kom iväg bra och knep några platser direkt. Tappade sedan någon placering på långrakan med efterföljande inbromsning, men var ändå med bra tyckte jag. Racet för min del visade sig bli en hård kamp mot den meriterade finska föraren Topi Haarala som fått wild card till finalen. Vi bytte position med varandra massor med gånger, men varje gång jag tog mig förbi honom så kom han skjuten som ur en kanon på rakan. Hans Ducati gick ruggit fort… Med två varv kvar (av totalt 18) körde jag om honom igen och såg någon sväng senare att Janne Hansson tappat fart. Det visade sig att han eldat upp bakdäcket och kunde inte alls försvara sig när jag la in en stöt på det sista varvet och jag gick därmed om honom utan vidare besvär. 

Ut på långa rakan för sista gången tänkte jag bara en sak, måtte inte den där ybersnabba Duccen komma igen, och sen bromsade jag sent sent. Döm av min förvåning, det kom ingen Ducati och i kurvan efter såg jag gulflagg och ett stort dammoln och tänkte att jag nu hade min interna seger mot Topi som i en liten ask.

Gulflaggan visade sig vara för att titelutmanaren Alexander Lundh kört av våldsamt med tre kurvor kvar i sin jakt på att komma om Filip backlund och därmed knipa guldet. Men det misslyckades alltså och Filip gick därmed i mål som ny Svensk Mästare i PRO Superbike 2009, GRATTIS Filip!

Och jag knep därmed också mitt bästa resultat i totalen för året då jag gick i mål på en 11:e plats! Min eviga tolfteplatssvit är därmed utraderad!
Och i privat cupen seglade jag i mål som 2:e man och fick återigen kliva upp på podiet!

Skön avslutning på racingåret med andra ord och iom att jag för en gång skull hade lite stolpe in så lyckades jag knipa en 3:e plats totalt i Privatcupen och en 14:e i totala PRO Superbike av 35 förare.

Som grädde på moset sänkte jag mitt pers något till under racet och det nya lyder 1,17,3! J

Efter prisutdelning och efterföljande snack bar det av hem till mina föräldrar i Mantorp där mina kära mor dukat upp till fest! Det blev en lång och mycket trevlig natt i glada vänners sällskap! J

Nu återstår en sak i denna resumé, ”tacktalet”
Först måste jag börja med att tacka alla sponsorer, stora som små. Som ni alla vet hade det inte varit möjligt att köra en meter utan ert stöd!

Sedan vill jag rikta två personliga tack, det första är till min sambo Emma. Tack för din förståelse och generositet av vår gemensamma tid. Du är min klippa och jag är lyckligt lottad som har dig vid min sida i ur och skur!

Det andra tacket är till min viktigaste grundsten i Teamet, nämligen Gustav ”Gurra” Johansson. Tack för all tid och engagemang du bidragit med. Du är grym och är definitivt en stor del i mina sportsliga framgångar!

Sen vill jag sända ett mer generellt tack till alla andra som på ett eller flera vis hjälp mig på travet både ekonomiskt men även sportsligt. I en precisionssport som roadracing är det enormt viktigt att få hjälp med allt från ekonomi till glada tillrop och en dunk i ryggen då och då. Något som många av er där ute bistått med, ingen nämnd ingen glömd men ett stort tack till alla Er!

Nu övergår sommarens roadracingromans till att slicka de ekonomiska såren samt att köra igång med Handbollen till 100%. Om, vad och hur det blir nästa säsong är fortfarande ett blankt papper. Först börjar förhandlingen med familjen och om det går väl så är det bara att sätta tänderna i sponsorjakten och sikta mot nya höjder!

Fortsätt att kika in på hemsidan även framöver, jag kommer som vanligt hålla alla uppdaterade om vad som händer.

Här följer två grymma bilder tagna av fotografen Jarl "Jalle" Asklund

Och sen ett gäng bilder tagna av en glad amatör...

Gurra och Eddie gör sitt bästa...     Och jag och Rolle vårt...                                        Medans Majken funderar vidare!

Karin och Annika inför gridshowen                      Emma och Majken = Mina ögonstenar              Syster Åsa med dotter Ebba

Bror Anders med fru Mia                                      Ögonsten nr. 3                                                              Jag  är längst, visst!

Grid show med massor av folk                            Prispallen efter race                                             Majken var först ut att gratulera sin far!

      

Tre stolta efter en framgångsrik helg.    Kompisen Arslett med hela tjocka släkten gästade banan!

Mer bilder kommer att läggas upp under bildsidan inom kort...

Tack för i år!!!
Glada hälsningar från hela Team Tompa Racing!

Tillbaka till start>>