2009-09-13
I helgen var teamkonstellationen något annorlunda än normalt på banan. Gurra var självklart med då han tillhör inventarierna och är tillika en absolut livsviktig hörnpelare i Team Tompa Racing, så långt allt normalt alltså. Men sen lyckades vi även få med vår äldre bror Anders Marklund denna helg! Anders har normalt sitt finger med i spelet i vår löpande jakt på samarbetspartners och det var därför extra roligt att ha med honom på plats under en hel racehelg så även han får sin själiga dos av bensinångor och gummirök i lungorna!
J

Trevlig som tusan hade vi i alla fall och Anders fick även tillfälle att visa sina oanade tallanger bakom spisen, smaskens!

Över till det sportsliga, Knutstorp är en extremt teknisk bana som har det mesta och ställer verkligen höga krav både på föraren men även på materialet vi färdas på. De allra flesta av mina konkurrenter kunde med fördel utnyttja erbjudandet om en testdag i torsdags, men sen var det jag och några till som inte hade möjlighet att komma loss från ordinarie sysslor utan vackert fick tacka nej.

Jag kände mig helt klart distanserad på förhand när vi anlände till Knutstorp torsdag kväll. Å inte kändes det bättre när man fick höra om hur fort och bra alla de andra kört under dagen heller…

Aja det var bara att gilla läget och köra efter bästa förmåga. Fredagen har som bekant två körpass, först ett 20 minuter långt test och lite senare på dagen det 30 minuter långa kvalet. Efter morgonens träningspass konstaterade vi stora problem med däckslitaget och en cykel som inte riktigt ville som jag ville.

Efter konsultation med bättre kunnande i depån gjorde vi de förändringar som vi tillsammans diskuterat fram. Och visst blev det bättre! Jag körde pers, om än med lite marginal men ändå ett pers! 1.00.7 löd min bästa tid vilken jag hade varit nöjd med om det inte hade varit för att det endast räckte till 15:e plats på gridden… Suck, jag var verkligen inte nöjd med detta och jag fick det bara inte att stämma till 100%.

Efter en vällagad och lika välsmakande middag blev det ett varv till fots runt banan för att analysera och försöka hitta nya spår som i sin tur ska leda till snabbare varvtider. Och nog ser banan lite annorlunda ut när man går den till fots än när man har krukan på sig och gasar för glatta livet! Mmm.. efter detta var det bara att knyta sig i bingen och drömma positiva drömmar om morgondagen.

Lördag och dags för race!
Morgonen kunde ha börjat bättre, jag kände mig nämligen rejält hängig och det var både kärvt i halsen och feber.  Skit också, denna bana som är en av de mest fysiska vi har här i Sverige skulle ju inte direkt gynna mig som förkyld chaufför. Men efter ha kurerat med ett krumilurpiller jag fått med mig från staterna förra hösten och en bamseipren kände jag mig ändå okej. Under warm upen tog jag det lugnt och kände mest på de alternativspår vi diskuterat igår när vi gick till fots.

Sen var det då dags för race!
Röda lamporna slocknade och starten gick. Jag kom bra iväg och klippte i princip två startled innan det var dags att trycka på hejdarn. Väl inne i första sväng blev det som alltid trångt och jag kunde från första parkett se hur Petter fick framhjulssläpp och hur han i sin tur drog med sig David ”Svensken” Andersson i fallet som sedermera blev överkörd av den gode norrlänningen Henrik Stenberg. Själv lyckades jag med nöd och näppe hålla mig undan situationen och kom ut som nummer 6! Gött tänkte jag, det var precis den start jag behövde! Eftersom det var både cyklar och förare kvar på banan i första sväng kom safetycar ut. Vi fick rulla bakom denna några varv innan han släppte oss. Jag var skapligt bra med tyckte jag men så kom Norvald Haaland och klämde sig förbi. Aja det är en bra rygg att hänga på tänkte jag när jag kröp ner bakom kåpglaset. Varven rullade på och jag förvånades över att ingen mer gjorde några alvarliga försök att ta sig förbi? Onekligen hade jag ju snabbare förare bakom mig som borde göra anspråk på min fina 7:e plats? Men så kom då oturen/klantigheten även till mig, för när jag skulle ge mig ut på start och målrakan med 11 av de 24 varven kvar fick jag en highsider som resulterade i en rätt hård krasch. Innan jag fattade vad som hänt hade jag med blotta förskräckelsen klarat mig undan de fyra förare som låg mig hack i häl och var mycket nära att köra på/över mig. Så snart jag orienterat mig om vart i världen jag var sprang jag ut till bankanten och vidare över räcket. Därifrån kunde jag sedan se hur grabbarna i täten körde ett grymt underhållande race med Andreas Mårtensson som slutlig segrare. Själv fick jag ett ”tröstpris” i form av nytt pers på 1.00.5. Inget jag gläds åt tyvärr då vetskapen om att jag gick miste om värdefulla poäng lägger mörka band över den gångna helgen.

I och med helgens plump till resultat ser det mörkt ut i totalen, detta var min andra nolla i protokollet för i år och med det resultatet blir man ingen vinnare så enkelt är det…
En positiv sak har jag dock med mig till finalhelgen på Mantorp om två veckor, jag har inget mästerskap att tänka på utan kan ge full gas hela helgen och satsa på vinna eller försvinna konceptet! Inget ont utan något gott
J

Jag hoppas få träffa och höra just dig i hejarklacken på Mantorp Finalen!? Mycket talar för att det kommer bli årets race då avgörandet i mästerskapet ligger helt i händerna på Filip Backlund och Alex Lundh, den som är först i mål de två emellan kommer stå som total segrare och därmed inkassera en styrning i nästa års FIM superstock cup som motsvarar ett värde av 800000kr! Det går ju bara inte att missa!

Nu laddar vi i Team Tompa Racing upp med krut och taggtråd och ser fram emot årets sista tävling!

//Tompa

Tillbaka till start>>