2009-06-15
Den gångna helgen vare det alltså roadracing SM deltävling på Sviestad. Förra året när jag gästade denna tävling var resultaten både himmel och det rakt motsatta. Nämligen körs det alltid dubbla kval och race denna helg vilket ger oss möjlighet till både mycket körning och revansch om det inte gått som man önskat under det första racet. Men som sagt förra året vann jag första racet vilket var helt fantastiskt roligt medans jag kraschade så illa under kvalet till race nr 2 att jag inte kunde ställa upp i det.

Denna helg var det många erkänt snabba förare på plats, det i kombination med att jag inte kört så många meter hoj senaste månaden gjorde att min ambition att hamna överst på pallen egentligen inte fanns. Nej jag var på plats för att träna inget annat.
Med träning som syfte lades också ribban därefter, jag körde därför på gamla däck hela helgen och har det som ursäkt inför mina konkurrenter som undrade när jag skulle få upp ångan… ;)

Okej kvalet till det första racet gick ändå riktigt skapligt och jag startade från 6:e ruta. Såklart inte helt nöjd men jag var ju bara där för å träna så…

Start race 1 och jättekrasch!
Starten gick och jag var bra med in i första kurvkombinationen men vi hann knappt halva varvet innan rödflaggan hängdes ut och loppet blåstes av. Anledningen var att det just bakom mig i de första svängarna hade kraschats rejält! Se bilden som verkligen fångade det skådespel man kunde se från läktarplats.

Tack och lov kan vi så här i efterhand konstatera att inga alvarligare skador inträffade i denna gång. Inte på förarna i alla fall men exempelvis så gick nr.44:s hoj (den som ligger uppochner någon meter över backen på bilden) hårt åt och kommer nog kosta en bra slant att få ordning på… Lider med alla som blev indragna i denna sörja, verkligen baksidan av myntet…

Vi som klarade oss undan denna incident och kunde komma med till omstarten fick ladda om och försöka samla tankarna på race igen.

Röda lampan slocknade och omstarten gick!
Denna gång fick jag inte till samma klockrena start och fick kubbas lite mer inledningsvis. Men snart hamnade jag i vad vi brukar kalla ingemansland då de framför hade glidigt ifrån allt för långt för att jag skulle rå på dem men samtidigt hade jag ryckt till mig en så pass stor lucka till bakomvarande att jag kunde köra på tavlan och bara hålla avståndet in i mål.
Vilken placering det blev? 5:a, en femteplats jag inte direkt var nöjd med, men jag var ju bara där för att träna…

Dag nummer två, söndag.
Många hade fått upp farten från gårdagen och kvalet var benhårt. Dessutom hade en ruggit snabb förare vid namn Filip Backlund anlänt under morgonkvisten och satte alla på plats genom att sätta poletiden på rekordlåga tiden 55.9!

Jag lyckades inte bättre än en 7:e plats och var för första gången denna helg riktigt besviken. Jag fick bara inte till det under kvalet, gjorde jag inte egna misstag så kom det långsammare förare iväg, suck! Det var bara försöka påminna sig om att jag var där för att träna…

Nåja andra startled och jag brukar ju lyckas hyfsat med starterna så visst fanns en strimma hopp om att kunna sluta högre upp i listan än startpositionen.

Race 2. Starten gick och jag var bra med direkt, tror jag låg trea som bäst men bli direkt passerad av två förare vid första hårda inbromsningen. Jag tog dock rygg på den sista av dem och kände att jag hängde med riktigt skapligt även om jag inte hade något slagläge utan snarare höll jämna steg. Men mot mitten av loppen kände jag att jag tog in meter på meter och snart hade jag slagläge. Nu började taktiktänket där uppe snurra igång. Hur skulle jag göra, satsa på att köra om direkt eller ligga och lurpassa till sista varvet? Nej fasen jag gör ett försök att gå om och rycka, det var många varv kvar! Jag lyckades med det förstnämnda men att rycka ifrån var stört omöjligt och Krille låg som en igel på mig några varv.
På näst sista varvet insåg jag att om han inte kör om nu så kommer han på sista varvet vid sista hårda inbromsningen och gör det såldes omöjligt för mig att kontra. Då vänder jag på steken tänkte jag, genom att bromsa något tidigare på näst sista varvet och låta Krille gå om mig skaffade jag mig bra slagläge själv inför det sista avgörande varvet! En taktik som kanske kan tyckas vara lite udda men det gäller att spela korten rätt. Ut ur torparn (som den böjen innan långa rakan med den hårda inbromsningen som avslut heter) tänkte jag bara på en sak, jag skulle bromsa senare än Krille även om det skulle vara för sent! 200m skylten passerades med full gas och Krille bromsade sent sent, men jag ännu senare och det var nu inte mycket asfalt kvar innan nästkommande kurva kom. Men jag lyckades både med konststycket att passera Krille och hålla spåret in i böj! YES!!! Nu var det bara några ynka kurvor utan egentlig omkörningsmöjlighet kvar och visst höll jag ihop det och passerade som nummer 4:a!
Det var faktiskt en liten seger i sig och jag var riktigt nöjd efter målgång med resultatet!

Snart kom både släkt och vänner för att krama om och tacka mig för nervpirrande race ;)

Slutligen vill jag skriva att min avkomma Majken (som nu namnet blivit spikat till) nu gjort entré på racebanan för första gången och hon stortrivdes! J

Kommande veckor blir det att köra på med lite löpning för att få igång flåset ordentligt inför nästa PRO Superbike Race som körs 26-27 juni på Ring Knutstorp.

Och för guds skull glöm inte att hålla er uppdaterade på www.superbikers.se där jag och mina förarkollegor i PRO skriver flitigt om vad som händer och fötter!

Tack för nu och trevlig sommar!
/Tompa

Tillbaka till start>>