2009-05-26
Sitter just nu på KS (Karolinska Sjukhuset) med hela familjen efter en mist sagt oviss vecka på flera vis. Efter förlossningen har nämligen Emma dragit på sig en infektion vilket lett till kraftig feber under flera dagar. I torsdags kväll var det därför fortfarande inte klart om jag skulle åka till Karlskoga eftersom familjen alltid går i första hand. Men Emma kände sig något bättre sent på kvällen, febern var då ”bara” 38.5grader, så hon gav sitt medgivande till att jag fick lämna hemmet. Så tidig fredag morgon åkte jag mot Gelleråsen, men det var med blandade känslor jag stängde ytterdörren hemma och gav mig iväg skall erkännas...

Väl framme var det full fart, Gurra mötte upp vid grinden och vi reste i ordning tältet och alla tillhörigheter med blixtens hastighet, Puhh! Ett par djupa andetag hanns med innan det var dags att snöra på sig utrustningen och sladda ut på den blöta banan. Ja för blött var det som bara den och visst blir det halt av vätan men denna morgon var banan extremt hal och det var rena kraschfesten där ute. Vi var många som vart förvånade över hur halt det var. Själv höll jag mig tack och lov på hjulen och årets första regnpass kändes helt okej!

In i depån, ta av sig allt blött, lyfta luren för att höra hur det var där hemma? Och det var ju inget vidare… Emma hade åter extremt hög feber, 40.5grader, och svärmor som svarade i andra ändan lät meddela att de skulle ta sig in till sjukhuset under dagen… Suck… Hur bra sambo och pappa tror ni jag kände mig i detta nu? Nej inte så vidare värst såklart…

Efter lunch var det så dags för förarmöte och sen var det dags för kval. Jag hade inget mål om att kunna nå några topplaceringar, nej jag skulle bara ut och snurra varv och öka takten successivt allt eftersom förtroendet för underlaget väte sig starkare. Och faktum var att det kändes riktigt skapligt, efter ca halva passet fick jag upp på tavlan att jag hade 8:e bästa tid! Vilket förvånade mig lite, eller rättare sagt mycket! Jag fortsatte att nöta på och körde allt fortare. Men så med några få minuter kvar av passet blev det rödflaggat då ”Mad Alex Lundh” kört ikull ganska våldsamt. Det blev därför inte någon mer körning då tiden rann ut. Alex klarade sig glädjande nog förhållandevis bra och kunde vara med framgångsrikt även under lördagen.

Så hur slutade kvalet då? Jo en 12:e plats av de 29 startande! Det innebär 3:e startled och innerspår i första böj vilket inte är helt illa! Vi var helt klart nöjda med det resultatet J

Kvällen blev lugn, ett extra förarmöte arrangerat av Eric Hult, en kille som just nu inte själv kör men som gör ett grymt bra jobb både specifikt för klassen PRO Superbike men även för Svensk roadracing i allmänhet. Jag hoppas att ni alla sett de tre inslagen på TV4 Nyhetsmorgon som varit med? Det är tre grymma exempel på vad Eric åstadkommit för sporten och dess plats i media!

Har ni inte sett inslagen finns dem att se på följande länk http://tv4play.se/1.936603 skriv ”Pro Superbike” i sökrutan så kommer inslagen fram. När inslaget från Mantorp sändes live sågs det av 2milj tittare! Och när det senare lades upp på webben blev det direkt det 4:e mest sedda inslaget på deras sight! Ett minst sagt gott betyg och inte minst ett bevis på att intresset för sporten är stort där ute i stugorna! J

Lördag morgon körde vi warm up, det i torrt före för första gången denna helg.  Allt gick bra och tempot kom relativt fort. Trotts att bakdäcket var riktigt slitet mot slutet och det sladdade vilt så körde jag bara några tiondelar från pers! Det kändes med andra ord riktigt bra inför det kommande racet!

Gridshow och de drygt 10.000 gästerna fick chansen att se oss på nära håll, roligt att evenemanget fortsätter att drar så mycket folk!
En hastig lunch sen var det dags för race!
Lamporna tändes och släcktes fort, jag fick inte någon klockren start men det var fler än jag som vart lite överrumplade av den snabba starten så jag bibehöll min plats i klungan ner mot första böj, väl där bromsade jag sent, senare än jag vågade egentligen, och klippte ett gäng på insidan! Kom dock lite djupt in i sväng och tappade direkt några placeringar igen, men låg väl på en 10:e plats eller så efter första varvet. Allt kändes kanon och jag hade inte några större problem att ta rygg på grabbarna framför. Men så av någon outgrundlig anledning bromsade jag lite väl sent efter start och målrakan på varv 3, trots att jag bromsade så mycket det bara gick var farten allt för hög in i sväng, låg därför kvar med lite för mycket broms och vipps så plaskade jag i asfalten och vidare ut i sandfållan…
L Det var länge sedan jag känt mig så besviken på mig själv som nu. F a n rent ut sagt!

Det första som for genom huvet var tanken om varför skulle jag envisas med att åka till denna tävling när övriga familjen (numer) var på sjukhus? Givetvis för att inte missa viktiga poäng i totalen, men så blev det så i alla fall, noll poäng och en trasig cykel… inte precis vad jag tänkte mig…

Nej, det blev till att snabbt packa ihop alltsammans och sedan fara hemåt fortast möjligt, eller hem och hem men till Karolinska i alla fall för att avlösa min kära svärmor som ställt upp som reservpappa under tiden jag varit iväg. TACK LENA FÖR HJÄLPEN HÄR PÅ HEMMAPLAN!!!

Och självklart vill jag passa på att tacka den alltid så plikttrogna mästemekanikern Gurra som i vanlig ordning gjort ett grymt jobb hela helgen, Tack!

Just nu slickar jag mina sår, tar hand om familjen och försöker även hinna med lite jobb med datorns hjälp mellan varven. Men det är lite motigt just nu måste erkännas…

Det är bara bryta ihop och komma igen helt enkelt! J

 

Hade bäst så länge och som sagt gå in och kika på tv4 om ni inte redan gjort det!

//Tompa

 

Tillbaka till start>>